Idag är det en tung dag hemma hos oss. För exakt ett år sedan, 1 juni 2009 somnade mlilebror in efter att ha kämpat mot cancer i drygt tre år. Han blev 13år gammal.
Jag saknar dig så det värker i hela kroppen, älskade Anton.
Minns du hur arg du blev som liten när vi kallade dig för Antisen? Du kunde koka av ilska och vråla , JAG HETET INTE SÅ! När du blev lite äldre skämdes du mer över det, det lät så töntigt sa du. Älskade lillebror. Jag minns alla gånger du kom och kröp upp i min famn och talade om att jag var den bästa systern i världen. Minns hur stolt du kunde vara över att ha en syster som var nästan 13år äldre, som kunde ta med dig ut på massa roliga saker. Att jag lämnade dig och hämtade dig på dagis var särskilt häftigt. Du var så glad, livlig och härlig. Full av hyss och ditt skratt var alldeles fantastiskt. Älskade lillebror. Sen blev du sjuk, nästan 10år gammal. Ingen av oss kunde ana vilken resa som stod framför oss. Mamma & pappa i panik . Riktigt tunga besked kom om och om igen men du lurade döden lika många gånger. Trots att du var så sjuk så älskade du att ha både Alfred och Elmer omkring dig. Dina 'småbrorsor' som du sa. Efter 3år och 4månader lämnade du livet. Våran kämpe. Du är så saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar